Blog Image

Carin

lilla hunden….Ludde

Familjen Posted on Sun, May 05, 2013 18:24:27



Familjen – nya 4-benta vänner

Familjen Posted on Fri, July 06, 2012 23:33:38

Superkul att vi har Västgötaspetsar i familjen. Jag är ju visserligen uppvuxen med en sån där klurig fyrbent kompis, men jag måste säga att både Vilma och Ludde är verkliga personligheter.



smått o gott

Familjen Posted on Sun, May 01, 2011 21:46:06

Ja, nu är dottern strax klar – någon månad kvar – med sin utbildning, spännande tid som väntar henne.

Sonen är i halvlek med sin utbildning, och är fortfarande 140 mil – drygt – bort.

Maken har väldigt fina djur till salu o i dag har han sålt 7 stycken idag – bara att gratulera, finns några kvar ännu. Kalvarna mår fint och de små tvillingpolarna är bara ursöta.



Studerande ungdomar

Familjen Posted on Sun, January 17, 2010 19:22:34

Ja – kul at dom läser båda två. fast det är klar 130 mil bort ställer krav på mer kunskap om nya medier, så det är bara o bli mer elektronisk.

maken repar sig efter höstens saltomotal. Cirkusdirektörerna borde stå i kö efter denna prestation………… tack o lov att inget värre inträffade



gossen har fyllt 20 år

Familjen Posted on Fri, August 07, 2009 19:21:58

….. vi firade honom med fest i garaget o ett inlånat partytält som höll på att blåsa iväg – men det mojnade just festkvällen så det blev riktigt bra.

men som sagt man kan bli en del trött ibland också…………vissa saker tar ju mer på krafterna än andra



Utby by o Lerskall

Familjen Posted on Sun, June 21, 2009 20:41:43

Utby by i Herrestads socken, Bohuslän är känd för sin välbevarade gamla bybild och sitt välskötta levande kulturlandskap.

En vacker natur

Utby ligger vid Havstensfjordens norra strand och rymmer stora skönhets- och rekreationsvärden. Här möter ett öppet lövträds jordbrukslandskap med åkrar, ängar och hagmarker höga bergspartier. Närmast vattnet finns strandängar, invid dessa finns ”sjöhagar” som fungerar som betes- och odlingsbar mark.

De långgrunda stränderna hyser ett rikt fågelliv med framförallt simfåglar och vadare. Vegetationen ä rik med vacker randskog mellan bergssidorna där ek och al dominerar. På Utby Pålsgård finns ett stort vackert bestånd av idegran, som är skyddat som naturminne.

Buskskitet innehåller bl hassel, hagtorn och kaprifol. I markskiktet skogsbingel, liljekonvalj, nattviol, vit- och blåsippor.

På bergskrönen ser man gles hällmarksvegetation av tall och ek. Bergrunden är grå gnejs med inslag av dorit, som gynnar kalkberoende växter. I dalarna, som den gamla sjöbotten det är, marina leravlagringar. Skalgrusbankar ger förutsättningar för vackra blåsippebestånd. I denna vackra natur ligger bebyggelsen, till största delen ännu väl samlad. Den gamla bygatan (fägatan säger en del) leder från gårdarna till utmarksområdena och stranden. Trots att de flesta hus har nybyggts eller renoverats under 1900-talet har den gamla byggnadsstilen i stor utsträckning bibehållits.

Utby har varit bebott i flera tusen år – en bygd att vara rädd om.

Gammalt namn och många fornlämningar.

Utby är ett gammalt namn, troligen tillkommit under vikingatiden. ”By” betyder helt enkelt ”gård” och betydelsen av ”ut” kan antingen vara att den ligger ytterst (mot vattnet) eller att den är utflyttad. Kartbilden gör att man helst vill tro att Utby avskildes från Torsberg någon gång, kanske redan under järnåldern.

Utby är rikt på fornlämningar. R på kartan betyder en fornlämning (R) visar på en plats där man hittat flinta eller andra stenredskap. Det kan tyda på att det varit en boplats just där. Den tydligaste boplatslämningen ligger i en åker kallad ”Gullpengen” mellan Lunnerås och byn. Dolkar och pilspetsar visar att man bodde här under den yngre stenåldern. Tydligast och bäst bevara är spåren från bronsåldern. Det märkliga komplexet av hällristningar med skepp och skålgropar på Lunnerås sydsluttning är väl kända. Det stora gravröset på toppen av Ramneskår kan också med säkerhet dateras till bronsåldern, kanske också det flacka röser på Lunnerås.

Något gravfält från järnåldern kan man inte med säkerhet visa på inom Utby. De är ofta oansenliga och otydliga till sitt yttre och ligger dessutom nära bebyggelsen. Det gör att de ofta blivit bortodelade under århundradenas gång. Karta har en markering för gravfält mellan Ramneskår och Lunerås, där har det emellertid legat ett torp, varför gravfältet nog får anses som osäkert.

Från järnålder eller medeltid är dock fornborgen (befästningsvall av sten) i bergen ovanför Sörudden. Vi vet inte när och mot vem man skulle försvara sig..

En by med historia

Utby har en lång historia Fornlämningarna visar ju på bebyggelse som börjar långt ner i förhistorisk tid. Hur många gårdar som då fanns är okänt. Först på 1500-talet näms Utby i skriftliga källor. Byn bestod då av 6 hemman, samma som i dag, nämligen Framgården, Toften. Pålsgården, Norgården, Sörgården och Nedergården. Gårdarna tillhörde Kronan och bönderna var en sorts arrendatorer. På 160-talet fick Rutger von Ascheberg rätt att uppbära skatten från Utbybönderna. Under 17- 1800-talen friköptes gårdarna en efter en.

Utvecklingen av byn kan man nu bäst följa genom de kartläggningar och skiften som gjorts. Redan 1718 kartlades hela byn, som då ännu tillhörde Kronan. Kartan visar hur byplatsen då låg på samma ställe som idag, men bebyggelsen var betydligt mer koncentrerad. En väg gick öster om byn och en väster därom. Dessutom färdades man fritt inom själva byplatsen, den var gemensam för alla gårdarna. Norgårdens byggnader låg då närmare den övriga bebyggelsen, mellan de båda vägarna. Även Toftens bebyggelse, som senare flyttades till helt andra lägen låg då inom byklungan.

På samma sätt låg bebyggelsen vid storskiftet 1742. Den tidigare kartläggningen skulle ge underlag för beräkning av skatter medan storskiftet gjorde en omfördelning av åker och äng sa att varje delägare skulle få sin mark i så sammanhängande stycken som möjligt.

Fortfarande blev själva bytomten oskiftad, En ”gård” kunde vara delad mellan flera brukare med egna byggnader. Det började bli trångt på bytomten.

År 1835 påbörjades laga skifte på alla byns marker. Av den kartan framgår att mycket hänt på de cirka 100 åren mellan de båda kartorna. Byn har ”glesats ut”. Många av husen har nybyggts (troligen i början av 1800-talet) och tre brukare har flyttat ut Norgården från den gamla byplatsen. Följderna av skiftet blev också att Toften med två brukare flyttade ut till helt nya lägen. Bytomten skiftades nu också, endast bygatan togs undan till gemensamt bruk.

Utby har behållit mycket av sin gamla karaktär när det gäller själva bykärnan trots att de flesta husen har nybyggts eller renoverats runt sekelskiftet. Ny bebyggelse har framför allt skett i utmarksdelen i sydöst. Här bebyggdes ett stort område med sommarstugor framför allt under åren 1955-65. En del av dessa har övergått till att bli. 1969 byggdes en ny väg öster om byn, som förde upp i sommarstugeområdet.

Hemmansdelar, smågårdar och torp.

Hemmansdelar får egna namn, ofta i samband med att de flyttar ut från byn. Lerskall och Hassleberg är sådana delar av Nedergården, Heden, Knalten och Hästhagen delar av Toften. Alla dessa är delar av den gamla byn och har del i byns samfälligheter.

Soldattorp har funnits på flera ställen inom Utby. I samband med skiften har de ibland flyttats till nya lägen. Sörudden och Hästhagen är exempel på sådana torp. Hästhagen var från början ett soldattorp nära invid en av de utflyttade Toftengårdarna. När soldattorpet flyttats till annan plats kom Toftengården att ta över namnet Hästhagen.

Smågårdar, torp och backstugor har naturligtvis funnits inom byns marker. De har varit av mycket olika karaktär. Söner, som inte övertog gården eller någon utifrån ( kanske en hantverkare) kan ha fått ett stycke mark att bosätta sig på. Till det yttre kan sådana torp vara svårt att skilja från mindre hemmansdelar. Men dessutom finns torp och backstugor av mycket enkel karaktär. Framför allt under 1800-talet gjorde överbefolkning och fattigdom i Bohuslän att många bosatte sig – med eller utan markägarnas samtycke – i utmarken där de levde under mycket svåra förhållanden. Ofta varade en sådan bosättning bara ett par decennier och i dag syns bara svaga spår efter de byggnader som en gång fanns.

Det viktiga fisket.

Fisket har alltid haft stor betydelse vid sidan av jordbruket i Utby. Redan vi kartläggningen 1718 skriver man om ”fisket uti Hafstensfjord” där det redan i ”forna tider varit god fångst av horngädda och flundror”. De tider då sillen gått till i Bohuslän har den ju fiskats även i Utby, men även i mellanperioderna har det varit livligt fiske.

Vid seklets (1900-talets) börja fanns fyra vadlag inom byn, Boerna, Palleborna, Knaltarna och Skepphamrarna. De fiskade så länge som det var öppet vatten med stora vadar. Både Norgården och Pålsgården hade små sk sommarvadar som man använde för fiske av horngädda. När horngäddan om våren kom in för att ledka kom det båtar från alla håll. Horngäddan var begärlig och horngäddesoppan var mycket omtyckt.

Man har också tagit ostron från byns bankar i Utbys vatten. Före 1900 hade ostrontäkten en viss betydelse, men knappast på senare tid. Ulke är namnet på det redskap man använde, kanske är det därifrån som utbyborna fått namnet ulkar.

På 1930-talet fanns tre vadlag och 1948 hade det sista slutat. Fångsten var mest ”blandfisk”. Avsättning för fisken fick man i Uddevalla dit man seglade och senare gick med motor.

Ingen minns at man torkat fisk i Utby, finns heller inga sådana rester kvar efter torkställningar eller liknande. Däremot bevarade man fisken genom att salta ner den i spänner. När konserveringsmetoden med glasburk blev allmän på 1920-tal försökte man sig på att konservera torsk ”men det blev inte gott”. Men fiskfärs kunde konserveras. Torsken kokades alltid med huvudet. ”Det var det bästa. Varje bit sögs ren”.

Det fanns de som var både jordbrukare och fiskare, men också sdana som hade fisket som heltidssyssla, ofta de söner, som inte övertog gårdsbruket.

De båtar man använde var ganska stora kågar, sm seglades. Omkring 1915-20 blev motorer allt vanligare. Det var fyra delägare i en båt och en uppsättning garn.

Till Utby hör fyra holmar i Havsstensfjorden: Brattön, Vadholmen, Långholmen och Kollholmen. Dessa holmar har på olika sätt nytjats vid fisket, som båtplats, som fårbete och på Brattön hade man hästar. Holmarna och Brattön är nu fågelsyddsområde.

Att odla jorden.

Att odla jorden har varit den viktigaste näringsgrenen för utbyborna. I 1000 år eller mer har utbys bönder sett ut över sina åkrar och glatts och oroats vid vädrets skiftningar.

De tidiga åkrarna var små, oregelbundna bitar, som låg alldeles intill byplatsen. Den svaga höjdsträckningen där byn ligger hade grusiga lättdränerade sluttningar, som var möjliga att plöja med de redskap man hade. De stora slättområdena mellan Torsberg och utby var sanka och dräneringskonsten var föga utvecklad.

Den första klara bild vi får av åkern på Utby är vid kartläggningen 1718 Kartan visar små, oregelbundna åkrar nära byn. Förändringarna sedan vikingatiden var säkert inte särskilt stor. Beskrivningen visar också att åkern är mager, 2,5 korn, vilket betyder att man skördade 2,5 gånger utsädet. Eftersom ängen gav för lite hö till en häst plöjde man med kor eller stuar. Hela den odlade arealen var 24 hektar. Först i början av 1800-talet sker en stor uppodling. Arealen ökar till ca 120 hektar åker. Stålplog, kunskap om dränering och gödsling gör att de stora sanka slätterna kan odlas upp. 100 år senare, 1935, har åkern ökat ytterligare något, men obetydligt. Och nu, 1995, är osäkerheten om framtiden stor. Utby har alltså från vikingatid till idag haft en utveckling av åkerbruket som är normalt för en bohuslänsk by.

Ängsmarken beskrivs också som mager i de gamla kartläggningarna, ”tuvig, sank mossvall”. Det bästa betet har alltid varit på Sältorna och i Sjöhagarna. Skogen var som överallt i Bohuslän uthuggen. ”Smått grankratt och enbuskar” var det enda som fanns. Kreaturen gick lösa i skogen och hindrade återväxten med sitt bete, bergen var kala och landskapet öppet. På 1920-talet skedde en del skogsplantering med hjälp av skolbarn och arbetslösa stenhuggare. Stora utmarker med skog har dock Utby aldrig haft.

Ängs- och betesmarker förbättrades, bl a genom dränering. För att vinna ytterligare jord gjorde man invallningar vid Sjöhagarna. Sten – ofta tagen från gärdesgårdarna i byn – kördes vintertid ut på isen och blev liggande i det grunda vattnet. Slammet innanför skule ge ny jord. Därför ser man så många ”stengärdsgårdar” i strandkanten idag.

Det är många förändringar som skett sedan 1920- eller 30-tal. Då hade alla gårdar mjölkkor, nu har ingen mjölkkor, däremot finns får och köttdjur. Då fanns ingen deltidsjordbrukare nu finns ingen heltidsjordbrukare.

Förr tog man hand om mjölken själv och gjorde ost och smör, men från 1935 fanns det mejeri i Uddevalla och de flesta sände mjölken dit. Man turades om att köra mjölken till mejeriet. Transportmedel var häst och vagn, efter kriget med bil.

På 1930-talet odlades mest havre, vicker och rovor, numera mest havre och vallväxter. Åkern såddes och skördades för hand, åtminstonde fram till 1930-tal. Vid den här tiden skaffade man gemensam slåttermaskin. Hästvandring fanns på de flesta gårdar och på 1920-tal skaffade man halv- och helrensande tröskverk, som var motordrivna. Byns första traktor skaffade man på Lerskall omkring 1940. (Munkell 25).

Mycket förändrades och förenklades då byn omkring 1940 fick elektrisk ström. Mjölkmaskiner installerades nästan omgående, man fick elektrisk belysning och efter hand elektriska spisar. På Knalten hade man vindsnurra redan på 1930-talet. ”Ju mer det blåste, dess mer ljus fick vi”.

Mycket trädgårdsprodukter från Utby.

Trädgårdsnäringen betydde ekonomiskt nästan lika mycket som det övriga jordbruket. Utby hade två egna torgstånd i Uddevalla. Onsdag och lördag var torgdagar. Torghandeln pågick 1950-talet. Då kom lastbilar från Skåne med grönsaker, som såldes till så låga priser att man inte kunde konkurrera. 1953 var Utbys torghandel slut.

Mest odlades potatis och morötter, men också lök, gräslök, dill, persilja, vitkål, blomkål, sockerärter, gråärter och bondbönor. De båda sistnämnda torkades på stora ställningar, sk kragekyrker. Den sista fanns på Kragebacken på Framgården. I mindre utsträckning odlades melon, rödkål (för försäljning till jul) och grönkål (användes bara till dekoration). Däremot hade inte Utby mycket frukt. Ett undantag var Hästhagen med stor fruktträdgård. Frukten såldes i kustsamhällena.

På torget såldes inte bara trädgårdsprodukter utan också ägg och smör. Många hade egna ”smörkunder” som alltid köpte just deras smör. Ägg och smör kunde också säljas i affären, men då fick man mindre betalt.

Grisar såldes också, men på ett särskilt torg, det sk Gristorget/ Kotorget vid gamla badhuset. Där pågick gris- och kreaturshandel in på 1950-talet.

Den långa kyrkvägen.

Det var lång väg till kyrkan. Frikyrkan har aldrig spelat någon större roll i Utby, man gick istället till församlingskyrkan i Herrestad via Hästhagen och Myren. En vandring fram och tillbaka på närmare milen. Några körde med häst och vagn. Häststallar fanns vid kyrkan och Utby hade två sådana. Sörgården vackra kyrksele från 1800-talet finns nu på hembygdsmuseet i Bången.

Utanför kyrkan stod en stor kopparbehållare med vatten där trötta kyrkvandrare fick släcka sin törst.

Ett av de första åren på 1930-talet förenklades kyrkbesöken genom att man kunde ta buss in till kyrkan kl 9 och hem igen kl 12.

När någon var död placerades han i en bod där väggarna hängts med vita lakan och de levande ljusen brann. Man skulle ta avsked av döde innan kistlocket lades på. På begravningsdagen skulle begravningsgästerna bjudas på frukost före avfärden till kyrkan och sedan middag. Den döde bars till graven av medlemmar i ”be-laget”, dvs de närmaste grannarna, eller kördes dit i kyrkan likvagn efter hästarna Svarten och Tor. Det förekom också att man hade satt upp granar vid sorgehuset och bröt deras toppar. Kransar till begravningar förekom från cirka 1930-tal.

När det gällde barndop och konfirmation brukade man inte ställa till något särskilt kala, med vid bröllop var det naturligtvis fest. Vigseln skedde vanligen i prästgården eller i hemmet. Att ha den i kyrkan tyckte många blev ”för stort”. På kvällen då festen pågick brukade ungdomar från trakten komma för att ”skåda brud” och ställa till hyss av olika slag. Denna sed levde kvar ända in på 1950-talet.

Kyrktagning efter barnafödsel har också förekommit långt in i modern tid. Successivt upphörde denna sed under 1930-tal.

Husförhör har förekommit och fortsatte ända in på 1950-talet. För Utbys del hölls de i Holma skola eftersom Utby tillhörde Holma skolrote.

Och visst kunde man ha roligt

”Man var ju ung och ville ha roligt så vi hade symöten. Vi sydde väl lite för Röda Korset, men mest skrattade vi. Man kunde få en stund mellan middagsmjölken och kvällsmjölken och kvällsmjölken” så berättas det från början av 30-talet.

Lite senare kunde man ha roligt på dansbanan. Den låg en bit upp i Ramneskårsberget och hette Ramneskärsparken. Herrestads AIF hade bildats 1935 och det var den föreningen som byggde och drev parken för att få intäkter. Man hade sökt bidrag med 50.- från kommunen för inköp av fotbollsdräkter, men fått avslag eftersom det ”bara var att slita ut kängor och klä´r”. Ägaren till Lerskall upplät mark till dansbanan bönderna runt omkring sänkte virke. Så byggde man scen, dansgolv, kiosk och skjutbana. Inträdet 50 öre kunde ge 150- med 3—400 besökare. Musiken fick 30.-. Man hade dans lördag, söndag och tidvis onsdag.

Som idrottsplats hade man först iordningställt Buavallen, som användes fram till 1955 då Holmavallen togs i Bruk – fast den låg på Utby.

klart att det är spännande att bo i en by med anor från senmedeltid.

bif ett mtrl som kommer från en studiecirkel om Utby där vi i familjen bidragit med material



Ordenssällskap

Familjen Posted on Tue, March 17, 2009 21:44:28

Nu har det äntligen hänt, damer i grad IV inom götiska Förbundet, fantastiskt, typ 190 år eller så men sen var det dax. Vi på bilden är medlemmar i särskilda ritualrådet – vilket innebär att vi har lagt en hel del tid på att modernisera/anpassa gamla tiders ritualer till ett modernare språk. mm mm



Nytt År!!

Familjen Posted on Wed, December 31, 2008 15:09:18

Nu e de nytt år inom några timmar o det känns helt fantastiskt – att göra bokslut för 2008 – spännande minst 6 utlandresor mycket fina händelser under året som gått – ja vad kan man mer önska sig.

nåja. önska sig, klart att jag hoppas att nära o kära får vara friska o ha det gott på alla vis, mina arbetslösa ungdomar skall börja studera och/eller få jobb

sen skall jag smaka på Mackmyra special – utgåvan som är slut på systemet men finns som öppnad modell i min hylla ….mums

sen lite annan god mat, parma skinka, melon, lite goda ostar en bit lax, lite dillstuvad potatis o annat smaskens………

till vi möte igen

Happy New Year!

tar det där med resorna senare



Next »